Pitenostalgi

Här flöt nämligen ännu på 1920-talet det så kallade sundet, som just här gjorde en krök och följde ungefär nuvarande gatan ändå till strömsundet. Den ö som sålunda begränsades av sundet, , Strömsundet och södra fjärden var Häggholmen, på vilken staden, som förut nämts anlades 1621. I och med att staden utvidgades att omfatta delar av malmen väster och norr om sundet tillkom broar i gatornas förlängning, där förr stadsborgarna hade sina bryggor och båtar för överfart till åkrar, ängar och boskap på malmen. I väster fanns första bron som på grund av sitt läge vid Storgatans ändpunkt snart nog blev körbro.

Som tillkom 1942 och även ägs av Statens Skogdsindustrier. Varefter har här tillverkats träkol, tjära, träsprit och ättiksyra. Denna produktion var särskilt under avspärrningen vid senast världskriget av stor betydelse för vårt land.

Sedan 1948 är wallboardtillverkningen en stor artikel för både in och utlandet.

Om vi nu från västrakajen följer Västergatan norrut till korsningen av Prästgårdsgatan, beträda vi en av stadens nyaste gator, Sundsgatan( se del 14)

 

Som industriort från 1870-talet, då ett antal stadsbor på önskan av landshövdingen startade företaget. Det ekonomiska utbytet blev dåligt och då en ung företagsam stockholmare L. Johansson var allvarlig spekulant på sågen blev han snart den nye ägaren. Han dog 1902 och sterbhuset drev rörelsen till 1908, då Piteå stad inköpte hela området. Under första världskriget förvärvades Lövholmen av statens järnvägar, som dit förlade ettslipersfaktori. Efter relativt kort tid kom Statens Skogsindustrier att övertaga industrin. Härifrån se vi, om blicken vändes mot väster, stadens största industri. se del 13

 

 

Från södar hamn ligger nu ett kajsystem, som i behövlig grad utbygges från järnvägsstationen, varifrån går ett

stickspår över kajplanet så att varor på lättare sätt kan från och tillföras alla här liggande magasin. Ibekväm närhet ligger här också tullkammaren, hamnkontoret, ångbåtskontor, lagerlokaler och kontorsbyggnader..

Vi fortsätter att vandra genom Piteå Med hjälp utav Alfhild Axelsson.

Som fick sitt namn av den gamla bron, som från torget och rådhuset ledde till kyrkan, var den förnämsta och länge

den enda körbara förbindelseleden över sundet mellan staden på holmen och "Malmen". Den revs hösten 1954, när Sundsgatans nydaning igångsattes. Vid brons norra ände fanns den lilla tullstugan där alla som från landsbyggden införde varor var tvungna erlägga en fjärde del av varans värde. Landtullen eller lilla tullen kallades detta sätt att tillföra staten medel. Den upphörde genom lagen av 1810. Tullavgifter erlades naturligtvis även av dem som sjöledes införde varor, varför liknande tullplatser funnos vid alla tillfartsställen till staden i form av träbommar, grindar o. dyl. Namnet "tullbryggan" vid södra hamnen har levar kvar till sen tid. Nu ligger här ett kajsystem, som i behövlig.