Pitenostalgi

Vi fortsätter här med berättandet av Alfhild Axelsson, ned tecknat 1955

Piteå kyrka stod klar 1886, hon skriver så här:

Kyrkan är alltså den enda byggnaden som står kvar till det yttre så gott som oförändrad, snart 300 år gammal.

Senast har den reparerats åren 1950-1951, då bl.a. de gamla handbilade väggplankorna i koret, som varit gömda under " modernare" väggbeklädnad, åter kom till heders. De gamla bänkarna med sina dörrar, varav

fyra stycken framme i koret är i orginal, har fått tjäna som modell, både till form och färg, för de nya. I taket hänger det malmkronor, som i kyrkans tilkomsttid skänktes henne. Inskriptionerna talar om givarna. Den

praktfulla altartavlan, är enligt vad fackmän i sen tid påstå,sammansatt av två målningar, nämligen av den översta delen "korsfästelsen" och den nedersta delen "Nattvarden" som urspungligen tillsammans utgjort en tavla och den mellersta "Gisslingen", Tavlan inköptes under något av 1700-talets första år från Maria kyrka i Stockholm av borgmästaren Johan Johansson och rådmannen Johan Strener Johansson, som drev stora affärer på Stockholm och mälarlandskapen samt på Finland, är kyrkan hittils störste donator med ett femtontal

dyrbara gåvor, varibland kan nämnas åtminstone en av de större ljuskronorna, altarets äldsta ljusstakar och som nämnts, altartavlan, vilken han jämte Sterner skänkte kyrkan, sedan han kraftigt verkat för kyrkans byggande. Predikstolen är ett verk av den för flera sådana arbeten kände snidaren Nils Fluur i Torneå. Den första orgeln

köptes av inom församlingen insamlade medel år 1755 för 2,800 daler kopparmynt och har vid restaurationen 1951 återfått sin forna yttre prakt efter att i åttio årvarit målad helt i vitt. Musiktekniskt är orgeln ett mästerverk och en av de märkligare norr om Stockholm.