Pitenostalgi

Har på senaste tid ordnats och är en omtyckt lekplats för barnen. Om vi går in mot kyrkans område uppmärksamma vi till vänster ett gammalt illa medfaret hus. Det är ett av stadens äldsta och har för 1840-talet varit

Tullstuga vid norra tullen, som låg ungefär i hörnet av nuvarande Kyrkbro- och Malmgatorna. Det har ovan nämnts

varit bl.a skollokal och lärararbostad. Området öster om Norrmalmstorg kallades förr "Bastuudden". Där hade stadsborna nämligen allmänt sina badstugor i ungefär etthundra år eller till 1781, då magistarten beslöt, att området skulle utläggas till hustomter.

Snett emot tingshuset med adress Nygatan 21, ligger det s.k. ordenshuset "Odd Fellow" ordens hemvist. Där hade Piteå Sparbank sina lokaler åren 1883-1934.

Som ligger i kvarteret Poppeln med adressnummer Nygatan 28 uppfördes åt stadens förste kyrkoherde

åren 1902-1934. 1901 utbröts nämligen Piteå stad från Piteå landsförsamling och blev eget pastorat.

Närmast prästgården ligger Piteå och Älvsby tingslags lokaler. Denna lokal togs i bruk i mars 1950, då Piteå

stad lades under landrätt varvid stadens magistratinstitution gick till historien.

Den äldsta av byggnaderna är lokalerna för småskolan mot Nygatan, som togs i bruk hösten 1887 som småbarnsskola. Dessförinnan hade lokalfrågan ordnats genom rumshyrning ute på stan i bland annat Prästgårdsgatan 41, Kyrkbrogatan 5 och Storgatan 67. De äldre barnen undervisades i en låg byggnad nära kyrkan i i kvarteret Murklan där även läraren hade sin bostad och där intill, mot Sundsgatan låg lärarens åkerjord. I många år innan "folkskolehuset"kom till användes "residensgården" till skollärarbostad,

Den stora träbyggnaden "folkskolehuset" vid Uddmansgatan stod klart höstterminen 1905 och ansågs då fylla rätt högt ställda krav. Hösten 1953 har den tredja skolbyggnaden öppnat sina portar för det uppväxande släktet i det att första etappen av det projekterade skolhuskomplexet i hörnet Mellangatan-Lillbrogatan färdigställts.

Mittemot på tomten med adressnummer Nygatan 33, där nu ett modernt hyreshus reser sig, låg från 1818 till i början av  1880-talet då det revs,  länsfängelset, som i sitt sista skede tjänsgjorde som fattighus..

Allmänna läroverket invigdes för sitt ändamål den 8 dec. 1894 i samband med firandet av 300- årsminnet av Gustaf II Adolfs födelse. Skolhuset låg förut vi rådhustorget och var till sin byggnadsstil en kopia av rådhuset. I många former fungerade det som lärdomsanstalt från 1678 till omkring 1910, de sista femton åren som flickskola. Enligt lagvunnen hävd intogs i läroverket endast manliga elever tills 1904 års riksdag beslutade omändringen till sexklassig samskola. I samband med nya läroverksreformen omdanades skolan 1928 till femklassig. Hösten 1951 utbyggdes läroanstalten med ett komunalt 4-årigt latingymnasium.

Här fortsätter vi med Alfhild Axelssons vandring i Piteå från 1955

Byggdes på 1720-talet och togs i bruk 1726. Därförut hade klockorna haft sin plats i kyrkans torn till vilket en trappa från kyrkans inre ledde. I tornet sitter från 1951 en vesperklocka, skänkt av en församlingsbo. Nummertavlorna från

1754 är en gåva av rådmännen Lars Degermark och N. Hortling. Kyrkan äger vackra, gamla kommunionskärl, gåvor av församlingsbor från 1740 och senare och skrudar, varav en från kyrkans tillblivelseår och en från mitten av 1700-talet. I korgolvet visar gravstenar var 1600- och 1700-talets mäktiga styresmän för Piteå stad vilar. Den praktfullaste stenen,längst till höger, talar om den här flera gånger nämde borgmästaren Johansson och hans ättlingar.

På den plats norr om kyrkan, där förut en stor del av stadsbornas åkrar och ängar låg finns nu den byggnad som sedan 1894, varit stadens allmänna läroverk, sedemera samskola och efter 1951 officiellt heter.. ( se del 4)

Kyrkan

Piteå är en av de städer, som grundats av Gustaf II Adolf som ett led idennes handelspolitik. Dess privilegier är daterade den 12 maj 1621. Staden anlades först i Öjebyn omkring den på 1500-talet där uppbyggda kyrkan.

Efter den totalt ödeläggande brand, som natten mellan den 13 och 14 juli 1666 gick fram över staden, fick stadsborna kungl. majestäts tillåtelse att flytta staden. Uppgrundningen hade länge oroat borgarne, som nu i branden ville se ett ingrepp av en vis försyn. Nu borde man utse en plats med en hamn dit deras segelskutor väl lastade kunde gå upp och där tillräcklig ström och vattendjup förhindrade tillfrysning vid första köldknäpp.

Två meningsriktningar om läget kom särskilt att dominera, vardera med mäktiga förespråkare. Landshövdingen

med en del tjänstemän, borgare och största delen av prästerskapet önskade staden förlagd till Kåge, men kyrkoherde Olof Graan, "Herr Olof", med hantverkare, en del borgare och sockenallmoge på sin sida, ville bli kvar

" här vid kyrkan eller annorstädes". Han gjorde flyttningen till en kulturfråga av stor vidd. Här hade de ännu sin kyrka kvar, endast taket var avbrunnet, och här fanns stadens stolthet, trivialskolan. Den ville nu landshövdingen avhända staden och hänvisa ungdomen till lärdomsanstalterna i Härnösand och Nya  Karleby.

Segern i denna kamp hembars av Herr Olof, vars handgångne män vid ett tumult bemäktigat sig stadens signet

(sigillstamp), som ansägs representera staden och hade rättsgill karaktär. Tre förslag till stadsplats framlades nu av

borgmästare och råd jämte sju borgare. "Gamla hamnen" Bergsviken och Strömsundet. Det sistnämda befanns ur

alla synpunkter bäst och den där intill liggande Häggholmen inköptes för 25 daler kopparmynt.

En av de svåraste olägenheterna för den nya staden var att kyrka saknades. Att varje söndag bege sig till gudstjänst i "Gamla staden", ett påbud som måste respekteras, var betungande. Man vände sig till Kungl. majestät och domkapitlet i Härnösand för att få hjälp, men Karl XI var avvisande och menade att borgarne borde ha sparat

medel genom de skattefriheter de beviljats vi´d stadens anläggande. Tanken på enegen kyrka måste alltså förfalla,

men tillstånd beviljades att hålla gudstjänst i staden och från 1678 fick den nya skolan användas som lokal, men till

socken kyrkan måste menigheten alla böndagar och större högtidadagar. En ny framstöt gjordes 1680 hos ´rikets ständer, som tillerkände församlingen kollekter i Härnösands,Åbo och Viborgs stift. Kyrkan påbörjades men medlen räckte ej långt. Ytterligare kollekter beviljades 1686 och under det året kan kyrkan sägas stå färdig.

Stadens utveckling fördröjdes genom de tätt återkommande ryssöverfallen, 1716 blev ett svårt år av plundringar och 1721 avbrändes staden helt. Endast kyrkan skonades enligt traditionen beroende på , att ryssarna annvände den dels som inkvarteringsställe dels som stall. Här kan tilläggas att Piteå stads plundring och brand var den sista krigshandlingen under stora ofredens dagar. Nu stod åter stadsborna på bar backe. Många förtvivlade alldeles, men ej så få började åter bygga på askan av det forna hemmet. Herrens tempel stod dock kvar, det var en tröst och lisa.

Bio annonns från 1948.