Pitenostalgi

Nu fortsätter vi och stanna framför nr 21 (bilden ovan) ett av stadens äldsta hus. Det länder den nuvarande ägaren till stor heder, att han i dessa ombyggnads tider behålligt fastigheten så väl ut som invändigt i det skick, som den i stort sett hade för hundra år sedan. Den har ägts av, om vi går bakåt i tiden, till 1925 av läroverksadjunkt K Stekzén, och var borgmästar Rutbäcks gård till 1894. Landskamrer Fredrik Halleen ägde den i många år  sedan han tagit den i arv av sin far tullförvaltaren Erik Halleen, som köpte den 1827 av rektorn vid stadens skola,Lorentz Gadd. Denne hade 1814 inköpt gården av tjänstemannen vid landsstaten J.W Ottonius. Landsstaten, eller som numera benämmningen är, länstyrelsen, var ju som bekant förlagd i Piteå intill 1856. Angående den Steckzénska gården, som nummer 21 vid storgatan i senare tider kallats, håller traditionen envist på, att under vårt senaste krig 1808-09 befälhavaren för de vid Piteå förlagda trupperna har residerat i denna gård och att stränga soldatbestraffningar skulle ha ägt rum här. Ett av vindsrummen lär ha varit gömställe för två förklädda svenska officerare, vilka under tid ryske generalen Kulneff residerade i huset inrätta sig där i spionerisyfte. Vid 1800-talets mitt berättades av gamla personer, att ryssarna här mitt över gatan annekterat en bagarstuga, där de bakade sitt bröd och hade en del förråd. Matbristen var synnerlig stor för befolkningen och då barnen kände bröddoften tränga ut, kunde de icke, trots ryssskräcken, låta bli att glänta på dörren och tigga ett bröd. Oftast kunde icke soldaterna motstå de smås framsträckta händer, utan både bröd och "sovel" lär den lede fienden delat med sig av, när förråd fanns, vilket inte alltid var fallet.