Pitenostalgi

Den kallades så sedan kronprins Carl, sedemera Carl XV 1858 från denna plats åsett ett fingerad säljakt, som annordnats på södra fjärden.

Där Prästgårdsgatan, som här endast var en upptrampad stig, mötte Västergatan var nästa bro belägen, Getbron. Den var endast gångbro. Nästa körbro, Lillbron, och har givit sitt namn åt Lillbrogatan, som först på 1890-talet bröts upp till nuvarande Nygatan. Broarna längre österut, den i korsningen av Uddmans- och Sundsgatorna och den vid Aronsgatan voro både breda och körbara och såväl i bredd som höjd väl anslutna till gatan. Den största och mest påkostade, Kyrkbron, eller som den vid stadens uppbyggande kallades, Stadsbron är förut omnämnd. De smala övergångsställena, som här och där fanns över Sundet i början på 1900-talet bestod mest av breda plankor och hade möjliggjorts av den kraftiga uppgrundningen här. Vid Sundets utlopp i "Strömmen" kan vi kasta en blick norrut. ( text Alhild Axelson)